Vår historia

Så växte socialdemokratin fram i Vänersborg

Vänersborgs socialdemokratiska Arbetarekommun hade under 70- och 80-talet över 1000 anslutna medlemmar. Åldersfördelningen bland medlemmarna var mycket jämn. Ett enskilt år inrapporterades 151 nya medlemmar. I Vänersborg fanns 1979 ett 10-tal socialdemokratiska föreningar. Dessa var Centrala föreningen, Västra föreningen, Östra föreningen, Vänersnäs förening, Västra Tunhems förening, Brålanda förening, Frändefors förening, Forsane-Brätte förening, Lasarettets förening och Östra Klinikernas förening.

Över tid har några tillkommit och några upphört. Dessutom fanns SSU, med flera klubbar och en kommunkrets med heltidsanställd ombudsman, som leddes av en kretsstyrelse. Kvinnoklubbar och några Broderskapsföreningar, hade också verksamhet i Vänersborg. Genom facklig-politisk samverkan fanns också fackföreningsrörelsen och LO-sektionen engagerade i vår Arbetarekommun. De var flera hundra aktiva medlemmar, som formade partiets verksamhet.

En betydelsefull profil

Alla dessa kan inte nämnas, men en person kom att betyda särskilt mycket, och det är S Gunnar Peterson. Han var under 70-talet och första hälften av 80-talet ordförande i Arbetarekommunen.

Gunnar var född och uppväxt i Vänersborg, och hade genom jobb, först inom postverket och sedan som polis, och aktiv i idrottsrörelsen, lärt känna Vänersborg och dess invånare. Hans känsla och engagemang för sin kommun och sina medmänniskor blev omvittnade. Många menade att han i handling visade det som partiet formulerade i sina visioner och handlingsplaner. Hans vilja, optimism och framtidstro, smittade av sig och skapade engagemang och delaktighet.

S Gunnar Peterson

Stort engagemang

När Socialdemokraterna i valrörelsen 1979 hade medverkan av tidigare finansminister Gunnar Sträng fylldes Torget i Vänersborg av partimedlemmar och sympatisörer. 1 majtågen samlade också mycket folk. Toppnoteringen är 1982, då 2500 personer demonstrerar. När statsmusikåren och fanborgen nådde klaffbron på Dalbobron, hade inte de sista hunnit lämna Torget vid Residenset.

Gunnar Sträng

I handlingar och dokument kan vi se att Arbetarekommunen hade regelbundna medlemsmöten, en gång i månaden höst, vinter och vår. Här samlades 50 till 100 medlemmar, ibland ännu fler. Sång, musik, diktläsning kunde varvas med politiska diskussioner och beslut. Ett återkommande inslag var också bokförsäljning, av Arbetarekommunens bokombud Gösta Engdahl, som i sin källare hade ett bibliotek, med mycket politisk och spännande skönlitteratur. Lådvis av dessa transporterades till varje medlemsmöte.

Torgmöten var en ofta förekommande aktivitet, inte bara valår och mitt i valrörelsen. Arbetarekommunen höll till på Torget, senare tid på gågatan. Valår kunde torgmöten starta mitt i kalla vintern och pågå halvårsvis fram till valet. Några är också med, kringresande minibuss, utrustad med högtalare. ”Synas och höras” var devisen, men också samtal, med så många som möjligt.

Lite historia från Brålanda

S-föreningarna och övriga medlemsorganisationer i Arbetarekommunen hade också regelbundna medlemsmöten. Av dessa organiserades också torgmöten och dörrknackning. All dess verksamhet kan inte återges, men lite historiskt material finns från Brålanda och dess Socialdemokratiska förening.

I Brålanda bodde vid 70 – talets slut, knappt 3000 personer, varav cirka 2000 i tätorten. Då hade nya bostadsområden tillkommit och en inflyttning skett. Socialdemokratiska föreningen hade bara ett 20-tal medlemmar registrerade år 1976. De flesta äldre. Några yngre flyttade in, och tillsammans, med den aktiva medlemsgruppen, startades ett uppsökande arbete. Vid början av 1977 hade föreningen 40 medlemmar. Därefter kom föreningen att uppmuntra och stötta några SSU-ungdomar som ville starta en SSU-klubb i Brålanda. SSU Ferdinand bildades och startade sin verksamhet 1977. Redan året därefter, hade SSU 17 medlemmar i Brålanda.

SSU Ferdinand, kom att bli mycket aktiv i den Socialdemokratiska föreningen. Tillsammans beslutades 1978 att genomföra en dörrknackning omfattande ett stort antal hushåll i Brålanda.

Syftet var dels att visa att Socialdemokraterna och SSU var aktiva i Brålanda och att de var intresserade av deras åsikter. En enkät trycktes upp och delades ut. Efter insamling och sammanställning fick alla en inbjudan till ett offentligt möte. Då annonseringen av mötet fick en ovanligt stor uppmärksamhet blev de också många besökande på mötet.

Efter mötet ökade anslutningen till Socialdemokraterna i Brålanda. Socialdemokraterna och SSU hade vid årets slut 104 medlemmar. Socialdemokraterna hade under flera år, sina medlemsmöten på söndagar och i Förskolans lokaler. Hela familjerna kom att delta.

Även en Unga Örnar förening startades av Socialdemokratiska föreningen 1978 med Socialdemokratiska medlemmar som ledare. En annan aktivitet som S–föreningen och SSU i Brålanda genomförde var knytkalas med dans. Inbjudan vände sig till medlemmar, vänner och bekanta i hela Arbetarekommunen och angränsande Arbetarekommuner. Detta kom att arrangeras både i Gestads och Åttersruds Bygdegård. Socialdemokraterna startade också en enklare gratis tidning, med karikatyrer som främsta verktyg. Detta som ett sätt att nå ut med de lokala frågor som föreningen drev i sitt politiska arbete.

Några större politiska frågor

Gammal och ny bebyggelse

Delar av den gamla bebyggelsen i Vänersborg, som påminde om svåra tider och fattigdom men också var en historia om Vänersborg, skulle på 60-talet ge plats för det nya. Här kan nämnas exempelvis Kokhuset, bryggeriet, Strandhotellet och flera äldre hus i Nordstan, som revs och gav plats till nya bostäder och bland annat Länsstyrelsen. Frågan engagerade många Vänersborgare, och blev en politisk fråga också i Vänersborg, liksom liknande händelser på andra orter. I Vänersborg och bland socialdemokraterna ledde debatten till beslut att bevara mycket av den äldre bebyggelsen. Med detta kom också Vänersborg att ha kvar känslan av småstad.

Kommunsammanslagningen

70 – talet startade med en för partiet stor fråga. Socialdemokraterna i både Vänersborg, Västra Tunhem och Trollhättan önskade bilda en gemensam kommun. Detta skedde under den debatt och tid som kommunsammanslagningar diskuterades runt om i vårt land. Tanken var att ekonomin och resurserna bättre skulle klara framtidens behov av välfärdens utbyggnad.

Socialdemokraterna i Vänersborg fick dock inte stöd för detta. Förslaget vann inte stöd i fullmäktige. Frändefors, Brålanda, Västra Tunhem och Vänersborg blev i stället en gemensam kommun 1974.

Länslasarett

En annan stor fråga som även fick slitningar och spänningar i vårt parti var platsen för ett nytt länslasarett.

Socialdemokraterna såg tidigt behovet att lösa akutsjukvården i vårt område. I början av 70-talet prövades först tanken att bygga ett nytt sjukhus för dåvarande Norra Älvsborg i trestadsområdet. Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla.

Uddevalla och Bohuslän avfärdade detta.

Vårt partidistrikt och hela vår landstingsgrupp tog då ställning för ett nytt lasarett placerat mellan Vänersborg och Trollhättan. Detta vann stöd från samtliga partier i vår valkrets och vårt landsting. Mer än åtta år senare, lite innan valet 1982, bytte Centerpartiet inställning och lyckades få majoritet i landstinget för att stoppa bygget av det nya lasarettet, och i stället bygga ut det nuvarande lasarettet i Vänersborg. Socialdemokratiska partidistriktet och dess landstingsgrupp gick då till val på att ändra beslutet, om vi fick majoritet för detta efter valet. Vänersborgs Socialdemokratiska Arbetarekommun var splittrade i frågan, och vid dess medlemsmöte i Huvudnässkolans aula samlades cirka0 500 medlemmar till en hård debatt. För och emot.

S Gunnar Peterson, som då var ordförande i vår Arbetarekommun kallade detta för ” den största politiska bluffen i vårt landstings historia”. Han konstaterade att omfattande utredningar visat att mark saknas för en utbyggnad av nuvarande lasarett.

Efter valet kan en enig Socialdemokratisk landstingsgrupp, med stöd av en ledamot i dåvarande Folkpartiet, fatta beslut i landstinget att börja bygget av ett nytt lasarett, (NÄL) mellan Vänersborg och Trollhättan. Flera företrädare i vår Arbetarekommun fick efter detta beslut mycket kritik från väljare i vår kommun. Framför allt vårt nytillträdda kommunalråd Gunnar Russberg.

Högskola

En viktig fråga för Socialdemokraterna blev att vid sidan av universitetsstäderna också få högre utbildning att nå hela landet. Regeringen beslutade därför efter 1973 att starta ett antal högskolor utanför universitetsstäderna.

Då vårt område inte fanns med vid detta tillfälle startades ett intensivt arbete bland flera aktiva socialdemokrater i vårt område och partidistrikt. Nu blev det lättare att få stöd från vårt område. Frågan lyftes i vårt samarbete i Fyrstad (Lysekil, Uddevalla, Trollhättan, Vänersborg). När Riksdagen 1989 beslutade inrätta en högskola i vårt område var Moderaterna det enda parti som röstade nej. Vi fick på vårt förslag en högskola som var decentraliserad och etablerad i alla fyra kommunerna. Högskolan kom att jobba nära våra företag, industrier och offentlig verksamhet. Studierna varvades med arbetsplats förlagd praktik ”integrerat lärande”. För detta fick Högskolan nationell uppmärksamhet, men också för att högskolan lyckades nå många äldre vuxna, oftast bosatta i hela vår region.

Ny kunskap har också utvecklat och stärkt jobben i vårt område. Utbildningen har efter tillkomsten kraftigt byggts ut och kompletterats med forskning. Vid 2000-talets början ändrade Regeringen sammansättningen i högskolornas styrelse, från partisammansatt till partsammansatt. Detta fick betydelse då högskolans styrelse, mot de flestas vilja, beslutade att undervisningen skulle koncentreras till en ort. Vilken sedan blev Trollhättan.

Industrier och företag

Ett antal år före 70-talet fanns ett antal större industrier i Vänersborg. Här fanns bland annat tegelbruken och skofabriken. Kvar på 70-talet fanns bland annat Holmens Pappersbruk och smältverket i Vargön, men också Telia inne i centrala Vänersborg. Några större övriga arbetsplatser var Korsebergs sjukhem samt Östra och Norra Klinikerna. Tillsammans fanns här tusentals arbetare som påverkade och berörde verksamheten för fackliga organisationer och vår Arbetarekommun.

Bara på Telia fanns 1000 anställda. Stig Nilsson, LO sektionens ordförande under många år, gjorde bland annat stora insatser för att rädda jobb och verksamheter tillsammans med hundratals fackligt aktiva. De flesta också aktiva i Arbetarekommunen.

Ett exempel är Vargön Alloys, och bekymret med höga energipriser. Fack och politiska företrädare fick Olof Palme att besöka smältverket vid två tillfällen. 80- och 90-talet har fler liknande exempel där arbetarrörelsen med fack och parti kom att arbeta tillsammans och ge våra förtroendevalda på alla nivåer underlag för beslut. Trots att de var en stor omställning, för Vänersborgs invånare när flera större arbetsplatser försvann, så har vi klarat omställningen till framtida jobb. Vänersborgs läge med närhet till andra orter med större industrier och verksamheter, har bidraget till detta, men också en kraftig utbyggnad av gemensam verksamhet med omsorg och service. Till detta kommer även våra mindre företag, hantverk och service samt vår skogs och jordbruksnäring.

Folkets Hus flyttar in i gamla Stadshotellet

Vår Arbetarekommun hade av flera skäl inget starkt engagemang i Vänersborgs Folkets Hus rörelse. Vid övergången från 70-tal till 80-tal bestämde sig Arbetarekommunens styrelse, för att ta ett större ansvar, och med ett stort engagemang för en rörelse som vi var en del av.

En startpunkt blev arrangerandet av ett möte med medverkan av Bengt Göransson, som får räknas till en av våra främsta folkbildare och folkrörelse agitatorer. (Bengt blev också kultur och utbildningsminister i Olof Palmes regering).

Frågan för oss socialdemokrater blev hur vi kan medverka till att kultur- och folkrörelser får bättre mötesplatser och att fler kommuninvånare nås av dess verksamhet.

Arbetarekommunen kunde konstatera att nuvarande Folkets Hus var nerslitet och gammalt. En renovering bedömdes som orealistisk. Samtidigt fanns gamla Stadshotellet och teatern, som ägdes av kommunen. Stadshotellet var stängt och teatern i behov av kraftig renovering. På förslag av Socialdemokraterna kom därför kommunen att köpa gamla Folkets Hus (som revs och blev bostäder) och samtidigt ge föreningen Folkets Hus möjlighet att på långtidskontrakt förhyra delar av gamla Stadshotellet och teatern till föreningen Folkets Hus. Tack vare långtidskontraktet mellan kommunen och föreningen, kunde ombyggnaden/renoveringen, delvis finansieras med stadsbidrag på flera miljoner. Nya Folkets Hus kunde så invigas 1987, med öppet hus i dagarna två. Föreningen Folkets Hus skrev i sin programförklaring att ”detta skall bli en plats i centrum av vår kommun där vi skall bygga broar mellan människor, föreningar och organisationer”. Trots detta valde oppositionen, ledd av moderaterna att göra detta till en hetsig och osaklig politisk strid som hör till skräpkammaren från en förgången tid.

Flygplatsen

Flygplatsen mellan Vänersborg och Trollhättan startade sin verksamhet på 80-talet som regional flygplats, med fyrstadskommunerna (Vänersborg, Trollhättan, Uddevalla och Lysekil) som ägare. I takt med att flygverksamheten ökade började ägarna planera för en ny plats för flyget. Skogaryd mellan Vänersborg och Uddevalla diskuterades. Frågan blev en storpolitisk fråga i slutet av 80-talet, både i Vänersborg och Trollhättan och detta ledde till, att man behöll sin nuvarande flygplats. I Vänersborg fick ett nytt politiskt parti (Folkviljan) medvind då dessa sa nej till ny flygplats. Partiet kom att leva kvar och fick 1998 över 21 procent av rösterna i kommunalvalet som sedan i kommande val snabbt kom att minska. I valet 2006 fick Folkviljan stöd av endast några få procent och 2010 ställde de inte upp i kommunvalet.

Från Residensstad till Regionhuvudstad

När frågan om regionindelning och ny länsindelning diskuterats i vårt område har det inom S framför allt varit ett politiskt engagemang för Arbetarekommunens ledning och våra förtroendevalda i partidistrikt, kommun och landstingsgrupp samt representanter i länsstyrelsen. Hos alla dessa var det hela tiden viktigt att se till framtiden och den bästa utvecklingen för hela Västsverige, men också att slå vakt om offentliga jobb i Vänersborg. Detta ledde till beslutet att regionhuvudstad blev Vänersborg och Göteborg residensstad i ett nytt län.

Historia, framtid och mellanvals-demokrati

Vart vi än ska resa så behöver vi titta i backspegeln och se vad vi har bakom oss. Resan till framtiden blir rakare. Vi kan lättare undvika diket och slippa köra in i återvändsgränder.

Minns att demokrati består av mer än att rösta vart fjärde år. För en stark demokrati behövs kritiska röster för samtal. Detta får vi genom en fri media och ett civilsamhälle med aktiva, självständiga organisationer, föreningar och folkrörelser som mellan våra formella val för samtal och dialog med våra förtroendevalda.

För oss Socialdemokrater är det livsavgörande att vår folkrörelse, arbetarrörelsen, med alla dess sidoorganisationer har en hög medlemsanslutning och en bred omfattande verksamhet.

Vänersborg september 2024

Nils-Erik Söderqvist