Uttalande från S-kvinnor i Fyrbodals distriktskongress 2026

Sverige har länge haft ett högt internationellt anseende. Vi har varit kända för stabilitet, ansvarstagande och respekt för rättsstatens principer. Människor har kunnat lita på att lagar är förutsägbara och att regler inte ändras retroaktivt.

Den ändring i migrationslagen som trädde i kraft den 1 april 2025, med omedelbar och retroaktiv verkan, har fått långtgående konsekvenser för personer som erhållit uppehållstillstånd genom så kallat spårbyte. Under de senaste månaderna har vi sett rapporter om utvisningar av anställda inom vård och service, liksom av tonåringar och barn som gått hela sin skolgång i Sverige och står redo att ta steget in i arbetslivet.

Samtidigt minskar Sveriges befolkning. Vi vet att vi behöver fler i arbete för att klara välfärden. I norra Sverige ropar kommuner och näringsliv redan efter arbetskraft. I detta läge utvisas unga människor som utbildats i svenska skolor och vill bidra till vårt gemensamma samhälle.

Utöver lagändringen aviseras nu ett förslag om att återkalla permanenta uppehållstillstånd för vissa grupper – flyktingar, alternativt skyddsbehövande, kvotflyktingar, varaktigt bosatta samt personer som beviljats permanent uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter eller verkställighetshinder. Det berör mellan 95 000 och 180 000 människor.

Ett sådant förslag innebär ett grundläggande brott mot tidigare svenska rättsprinciper. Retroaktiv lagstiftning strider mot rättssäkerhetens kärna: att lagar ska vara förutsägbara och inte ändras i efterhand. Det riskerar även att stå i strid med Europakonventionen och FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.